Malin

Woop woop, inspirationen att skapa ett inspirerande blogg-inlägg är stor idag! Känner ni hur den flödar ut genom dataskärmen på er? Jag vet inte alls varifrån denna plötsliga kreativitet har kommit ifrån men jag har mina misstankar...

Igårkväll kände jag mig riktigt nere, ensam och misslyckad som människa. Jag satt hemma, ensam, en fredagkväll och jag hade verkligen så tråkigt. Det fanns absolut inget att göra, ingenting att se på tv och inga kul människor att umgås med. Nu idag känns allt dock lite annorlunda, jag får ju rycka upp mig! Det är bara jag som kan ändra på det där och om jag inte ens försöker att göra min deprimerande fredagkväll till något bra så är det ju faktiskt mitt eget fel. Alltså går jag nu in för att ha en betydligt roligare och mer händelserik lördagkväll.

För övrigt så mår jag bättre, fysiskt, idag också. Det smärtade ganska rejält i bröstkorgen och ryggen igårkväll och inatt så jag misstänker att det var delvis därför som jag inte riktigt orkade ta tag i mig själv. Jag somnade inte förrän runt tre-tiden efter att ha legat och vänt på mig som en stekt fiskpinne. Jag sover alltid på sidan och brukar alternera mellan vänster och höger sida. Nu när jag är sjuk så kan jag inte ligga ner på sidan eftersom det gör för ont. Det bästa för smärtan är att ligga på mage men det är så obekvämt, delvis för att min säng är lite för mjuk så kroppen formas som en banan vilket ger mig ryggont men också för att det helt enkelt känns onaturligt för mig. Det funkar bara att ligga på rygg korta stunder i taget så därför får jag stå ut med att ligga ner på mage för att sedan vända mig om och ligga på rygg i ca fem minuter innan smärtan blir för påtryckande så jag får vända mig om igen. Men jag mår, som sagt, bättre idag så jag hoppas på en bättre natt!

Vad ska jag mer skriva om? Hm. Det har blivit en del Paramore dom senaste dagarna och lite mindre Jonas Brothers men det kanske bara är hälsosamt? Det vet jag åtminstone en del som kommer hålla med om, haha. Ni som är JB-fans måste dock kolla på senaste avsnittet av 'Living the Dream' på youtube som bara handlar om deras lillebror, Frankie. Det är för gulligt! Han är verkligen coolast, Frank the Tank. Haha!

Nu ska jag sätta tänderna i den där texten jag lovat någon att läsa igenom!



Dagens låt: Pressure - Paramore

Yes, i lördagsnatt blev jag inlagd på akuten. Eller kanske tidig söndagmorgon, beroende på hur man ser det.
Jag hade känt mig lite konstig i lördagseftermiddags, jag hade en obehagskänsla i bröstet och det var lite jobbigt att andas. Senare på kvällen började jag känna hur hjärtat slog och jag lovar, jag kände vartenda slag! Ibland slog det extra hårt och det gjorde jätteont. Jag hade svårt att andas, kände mig svag och darrig i hela kroppen och det var som ett tryck över hela bröstkorgen och lite extra på vissa ställen.
Vi ringde sjuvårdsupplysningen och där fick vi rådet att åka till akuten. Så runt halv ett på natten anlände vi på Ystad lasarett. Vi behövde inte vänta alltför länge innan vi fick komma in för att jag skulle kunna bli undersökt. En sjuksköterska tog EKG och blodtryck på mig och sedan fick vi vänta på att en doktor skulle komma in och prata med mig. Medan vi väntade var jag uppkopplad till en maskin som kollade syresättningen i blodet, hjärtrytm och annat plus att den tog blodtrycket automatiskt varje kvart.
När doktorn väl dök upp förklarade han att jag kunde ha en blodpropp i lungan och att dom skulle behålla mig på akuten över natten. En sköterska kom sedan in och tog blodprov på mig, satte in en liten pip i ena armvecket men hon gav mig även blodförtunnande, ifall jag hade en blodpropp.
Runt halv tre på morgonen låg jag sedan i en säng på en avdelning på akuten uppkopplad till en maskin med tre miljoner sladdar. Mamma och pappa fick inte lov att stanna kvar utan skulle komma tillbaka så fort som möjligt på morgonen. Jag sov ca två timmar den natten och var rejält seg när mamma dök upp igen runt halv åtta. För övrigt så kände jag mig ganska okej men det var fortfarande svårt att andas och det stack till i bröstkorgen ibland.

Resten av förmiddagen tillbringade jag och mamma småpratandes på avdelningen medan vi väntade på att jag skulle bli röntgad. Blodproven som tagits när jag kom in hade inte visat något alls och eftersom jag kände mig ganska bra så kändes det inte särskilt oroande. Vi märkte också att det inte kunde vara något jätteallvarligt eftersom jag inte direkt var högprioriterad. Det enda som hände var att en sköterska tog blodtrycket på mig, runt halv sex på morgonen. En läkare gick ronden runt elvatiden på förmiddagen och direkt efter det togs jag upp till röntgen. Och gissa vad, jag blev uppkörd dit i sängen! Jag hade hoppats på att jag skulle få åka rullstol igen men att få ligga kvar i sängen var ännu bättre! Haha.
Jag fick göra en särskild slags röntgen, en så kallad skiktröntgen som tydligen var den mest avancerade röntgenmetoden dom hade i Ystad. Jag fick ligga på en bår som sedan åkte fram och tillbaka genom en slags liten tunnel plus att jag fick en vätska insprutad som kallades kontrast. Det var den mest konstiga upplevelsen någonsin! Den spred sig genom kroppen jättefort och fick mig att känna mig jättevarm, som om varmt vatten sprutades in genom armen och sedan sköts ut i resten av kroppen. Superskumt! Hela proceduren tog inte mer än kanske fem-tio minuter och sedan kördes jag tillbaka till avdelningen där vi fick vänta på resultatet.
Meningen med denna röntgen var att utesluta att jag hade en blodpropp i lungan men eftersom inget av blodproven visat något så verkade det inte vara det som var felet.

Jag hann äta middag innan läkaren kom tillbaka för att förklara vad det var som var fel med mig. Enligt honom hade jag ett virus i lungsäcken och eventuellt även i hjärtsäcken. Han sa att det var vanligt vid förkylningar, var tionde förkylning, men att man oftast inte märker av det och att det försvinner av sig själv. Sedan drog han paraleller med halsont; i början gör det superont så man knappt kan svälja men efter ett par dagar övergår det till vätska och det gör inte längre lika ont. Det var tydligen likadant med detta och jag var fortfarande i smärtstadiet. Han skrev ut en medicin till mig och sedan fick jag åka hem!

Så det var min helg. Vad har ni haft för er?



Dagens låt: Division - Aly & AJ

Hej Sverige. Läget? 20 dagar kvar idag.

Jag är tillbaka i storstadssmeten efter en helg på landet. Bristol kändes typ som landet jämfört med London, haha! Nu var det ju inte landet utan mer småstad, en ganska mysig sådan också, men tempot var mycket lugnare och behagligare där. Ingen sprang fram på gatorna för att hinna till tåget/tunnelbanan/bussen, det fanns vatten och fontäner överallt, och man fick liksom bara en mysig känsla i sig när man gick runt på gatorna där. Och självklart var det kul att träffa Jenny också! Tack för en rolig helg, matey!
Det blev en hel del Skins-sightseeing så nu har jag sett parkerna, bänkarna, gatorna och broarna som kan skymtas bakom Maxxie, Tony och dom andra i tv-rutan.

Mina McFly-singlar hade kommit med posten i helgen så när jag kom tillbaka efter skolturen imorse, glatt ovetandes om vad som vänta skulle, slet jag upp paketet och ut trillade 3 singlar och en DVD. Yahay! När jag sedan kollade lite närmare på innehållet insåg jag att något fattades. Något jäkligt viktigt dessutom. DVD-skivan! Det fanns ett fodral till den, men det var ingen skiva i det... Kanon, liksom. Jag fick mejla till företaget och fråga var i helsike min dvd-skiva tagit vägen någonstans. Jag fick svar drygt en timme senare (imponerande snabbt, måste jag säga) att dom ska skicka en "replacement dvd". Hm, det känns lagom vanskligt ju. Som om dom bara plockar upp vilken dvd-skiva som helst och skickar iväg. Ahja, får hoppas den kommer inom dom närmsta dagarna då!

När jag precis skulle gå av bussen från Bristol igårkväll, jag var ganska så seg med att komma av (skyll på Maria, hehe), så var det bara jag och en liten familj bestående av en mamma och två små pojkar kvar. Precis när jag reser mig upp från sätet går mamman och den minsta pojken förbi i mittgången och den lilla pojken, som inte kan ha varit mer än fyra år, gnäller om något varpå mamman vänder sig om och ger honom en örfil. Vilket årtusende lever vi i egentligen?! Usch, att en människa kan göra så alltså! Jag blev SÅ arg... Nog för att barn kan vara bråkiga och olydiga, men det finns många uppfostringsmetoder man kan använda sig av och aga är INTE en av dom. Fy för!

Annars så slapp jag köra barnen till skolan i torsdagsmorse. Jag slapp hämta dom också. Jag slapp även lämna dom i fredagsmorse. Och, jag slipper hämta dom idag! Kanon. Och det är bara sju skoldagar kvar innan sommarlovet börjar så efter det behöver jag inte köra bil någonstans! Jag tycker om att köra bil egentligen, men pedalerna i den nya Renaulten är så hårda, plus att vi inte har fattat radion än så vi får inte in några bra radiokanaler. Imorse fick jag bara in fransk radio, t ex.

Till helgen blir det äntligen utgång igen och kanske lite packning på det. Eller åtminstone lite mer rensning i min redan ganska så tunna garderob. På söndag kommer ju nya McFly-skivan med The Mail on Sunday också. Så det ser ganska ljust ut fram över, trots allt. PLUS, att jag ska beställa lite Jonas Brothers-grejer från deras hemsida och även förbeställa nya albumet! Och, märkte ni att det var första gången i detta inlägg som jag nämnde JB?! Det går framåt (eller bakåt?).

Imorgon spränger vi tjugo-strecket!




Dagens låt: I Wanna Be Like You - Jonas Brothers

36, 36, 36, 36. Snart bara en endaste liten sketen månad! Sen blir det Sverige och allt som är svenskt och hemma för hela slanten.

Idag var det ju så att jag skulle packa ihop varenda pinal för att se hur mycket väskan vägde. Det blev inte riktigt så. Jag har istället packat ner allt som jag inte behöver ha framme i rummet! Jag tog först fram alla grejer från lådorna under sängen, rensade ut och kastade bort osv. Sedan gjorde jag en hög med det som jag inte använder så ofta men ändå måste ta med hem och en annan hög med sådant som jag använder ganska ofta och inte kan packa ner än. Sen packade jag ner den första högen och lade tillbaka allt det andra. Jag har ju i alla fall börjat så det får väl ses som något positivt?

Jag är jättesugen på starbucks men jag vet inte om jag känner för att gå till Tesco bara för att köpa en kaffe... Den kommer vara slut innan jag kommer hem igen ändå så känns sådär lagom lönt.

Annars är det fortfarande Jonas Brothers som gäller. Dom spelar tydligen i Stockholm idag. Kul för dom.

För övrigt så har jag skaffat facebook. Den enda kommentaren jag har till det är att jag föll för grupptrycket.



Dagens låt: Kids Of The Future - Jonas Brothers

Tiden går inte fort nog. Samtidigt går den jättejättefort och det är jäkligt läskigt! Men den kan gärna få gå fort fram till den 3:e augusti, sen kan den få gå hur långsamt den vill igen, tycker jag.

Sverige vann igår! Det kändes bra. Jag var den enda som kollade på matchen så jag satt i mitt lilla rum med min lilla, lilla tv men det gick bra ändå. Jag fick dock jubla vääldigt tyst över målen eftersom Ellie sov i rummet bredvid, haha. Spanien på lördag blir tufft men hoppet är ju det sista som lämnar människan...

Imorgon ska jag åka till Kingston och shoppa. Jag har gjort en låång lista och planerar inte att komma hem med ett enda pund kvar i plånboken. Va, tänker ni, hon skulle ju inte köpa en pinal till om det inte var absolut nödvändigt. Vissa av sakerna är jag faktiskt i behov av och resten tänker jag använda till att byta ut stora delar av min sk Englandsgarderob som jag är fruktansvärt trött på. Och eftersom jag fr o m den här helgen inte kommer att vara ute och fara riktigt lika mycket som jag brukar så kan jag lika gärna lägga pengarna på kläder. Bra uttänkt va?
När jag väl kommer tillbaka hem så är projekt ett att rensa i garderoben. Känns som det inte har blivit gjort på flera år och det ser jag fram emot... Jag vet inte om det beror på att familjen här aldrig rensar någonstans utan bara köper nytt, nytt, nytt utan att göra sig av med det gamla först, som jag känner något slags behov av att rensa i alla hörn.
Men ja, en ny garderob ska delvis inhandlas imorgon alltså.

För övrigt så är mitt nya favoritprogram Top Gear.
Hejdå!



Dagens låt: Who's Da Man - Elias feat. Frans (Passande, eller vad säger ni?)

56 dagar kvar.

Helgen har varit fantastiskt fullspäckad med både det ena och det andra så jag tar det från början!

Fredag: Äntligen dags för The Pigeon Detectives! Tack vare min sega värdfamilj så lämnade jag inte huset förrän fem i sju, alltså fem minuter innan insläpp, så det blev lite stressigt. Det var skitmycket trafik på vägen också, naturligtvis, och det regnade på oss med så det kändes sådär när vi kom fram till Brixton. Men jag och Josefine gick in och placerade oss allra längst bak längst upp. Hade ju inget val eftersom vi fått biljetter på balkongen där det är sittplats och ville man stå upp, som vi ville, så var man tvungen att gå allra längst upp. Men vi sket i det och försökte göra det bästa av situationen. Men det var så varmt! Jag har aldrig varit så svettig innan ett gig ens har börjat...
Vi missade första supporten men det andra bandet var Cage The Elephant som var ganska bra faktiskt. När dom gått av spelades det skitbra musik fram tills att Pigeon gick på. Har aldrig varit med om att dom spelat så bra låtar innan på ett gig! Det var The View, The Fratellis, ACDC, Babyshambles och allt möjligt.
När Pigeon gick på reagerade jag ungefär som jag brukar göra när jag ser McFly: gallskrek och hoppade upp och ner! Och dom ägde ju scenen. Har inte riktigt hunnit lära mig alla dom nya låtarna än eftersom jag bara haft Emergency i en vecka men det gjorde inget. Jag rekommenderar alla svenskar att gå och se dom på Peace&Love i sommar! Ni kommer missa något annars.
När det var slut gick vi på McDonald's och sen tog vi bussen till Tooting. Jag var dock inte hemma förrän vid ett-tiden eftersom jag fick vänta ett tag på 131:an så jag var helt slut när jag väl kom i säng.
Dagens citat: "Det är så trångt här på bordet. Det är för mycket salt överallt!" - Josefine på McD's efter att ha begravt sina pommes i salt och hälften av det runnit ut på bordet.

Lördag: Dagen efter var det upp tidigt för att återigen träffa Joey i Wimbledon och sen åka ut på äventyr. Vi åkte till Covent Garden där hon försökte visa mig runt "Ollie style" men det gick inte så bra. Det bästa var när vi letade efter en affär som dom gått till en dag och hon sa "nu ska vi vänster" när affären lågt rakt framför oss! Minne som en get har hon, den kära Joey. Sedan traskade vi vidare ner mot Soho, China town och Leicester square. Vi gick förbi Capital radio huset och kollade om Alex Zane var hemma men han syntes inte till.
Sedan åkte vi till Oxford street, suprise surprise, köpte mat och gick mot Hyde park. Det var dock inte så jätteskönt där idag eftersom det var molnigt och lite blåsigt. Sedan började vi leta avskedspresenter till Josefines värdfamilj och gick på M&S och Hamleys allt medan jag höll på att dö av den enkla anledningen att vi gick i affärer.
Efter ett stopp i Wimbledon så begav jag mig hemåt för att vila en halvtimme och sen göra mig i ordning för utgång med Maria. Hon behövde handla mat så jag följde med henne på Tesco och sen fortsatte vi hem till henne. Vi hade bestämt oss för Walkabout i Wimbledon och det slutade med att två av hennes arbetskamrater också följde med. Och som vanligt var det störtkul! Walkabout is the shit. Det var dock ganska trångt och en aning för mycket rnb spelades men det var okej, det var låtar man kunde så det gick att dansa till.
Blev återigen en sen kväll, kom inte hem förrän ett efter att ha skrämt livet ur Theo och hennes kompis som precis skulle gå ut genom dörren när jag försökte gå in.

Söndag: Gissa vad? Jag träffade Josefine i Wimbledon igen. Och jag var SÅ trött och huvudet hade mått bättre det med. Och det var jättevarmt också... Alltså, riktigt varmt. Vi hade i allafall planerat att gå på Naturhistoriska museet i Kensington så dit åkte vi. Snabbt och enkelt med tunnelbanan! Väldigt bra färdsystem det där.
I allafall, det var ganska intressant att gå runt och kolla på alla dinosaurier, djur och annat. Men det var jäääättestort och jäääättevarmt och jag var jääääättehungrig så jag orkade inte kolla ordentligt på allt. Sen gick vi och käkade Subway på en liten gräsplätt i Kensington och förundrades över dom sjukt flashiga husen det fanns där. Det är ju värsta rikemansområdet! Sen tog vi lite bussar hit och dit, kollade på fler hus, åkte genom Chelsea och Fulham och såg Stamford Bridge (Chelsea FC's hemma arena) på nära håll osv. Det slutade med att vi åkte till Kensington High Street, gick i lite fler affärer, åt jättegod mangoglass och tog sen bussen till Clapham Junction. Vid det här laget var jag SÅ svettig och äcklig att jag aldrig längtat efter en dusch mer i mitt liv än vad jag gjorde då. Fy!
Jag slängde mig in i badrummet så fort jag kom hem och tog en kall dusch, mycket behagligt!

Nu är helgen slut (igen) och en ny vecka väntar som antagligen kommer få ett ganska så tråkigt men oundvikligt slut. Och imorgon ska Ellie ha en kompis som kommer och sover över. På en skoldag. Men denna kompis ska flytta till Southampton nästa vecka så det är väl därför. Plus att Theo sa något om att det kommer bli konstigt för mig med bara ett barn att ta hand om så därför skulle Ellie ha en kompis med hem någon dag från skolan. Jo men visst, jag tycker det ska bli fruktansvärt skönt att bara ha hand om ett barn så nu behöver vi väl inte överdriva med sleepovers och allt hade jag lust att säga.

Nej ni, nu ska jag ta och knyta mig. Har en hel del sömn att ta hand om!
Jag längtar till den 3:e augusti!!!!!!!!



Dagens låt: Tales of Girls, Boys & Marsupials - The Wombats

Jag har äntligen lyckats komma in på min blogg igen! Mitt internet gillar inte vissa sidor men jag har förhoppningsvis löst problemet nu.
Josefine och jag var i Brighton igår, som sagt, och det var supermysigt. När vi åkte ifrån London så var det grått, tråkigt och jätteblött så vi hade inte jättestora förhoppningar om en torr dag vid kusten. Vi tog oss till Victoria Coach Station där vi bokat en buss ut till Brighton som skulle ta ca 2 timmar.
Ju närmare kusten vi kom desto lättare blev molnen och väl framme kunde man t o m se lite blå himmel här och var. Det tog inte lång tid förran alla moln var som bortblåsta och det blev varmt. Vi som hade klätt oss för en iskall dag i regn och rusk skalade av plagg efter plagg, haha.
Vi satt först ett tag på stenstranden och vilade, sedan gick vi ut på Brighton Pier där det finns ett litet nöjesfält, spelhall och annat. Vi åkte ett spöktåg som inte var sådär jätteläskigt egentligen men som ändå skrämde livet ur oss, mest för att det var så himla mörkt. Det var dock inte riktigt värt dom 3 punden vi fick betala för det...

Sedan gick vi in mot stan, gick runt lite bland affärerna och Josefine handlade och jag köpte inget alls, as usual, fast jag hade pengar. Det var ganska backigt och brant på sina ställen inne i stan. Vi gick upp för en backe till en liten kyrka där det låg massor av folk på gräsmattan utanför och solade, vilket kändes lite konstigt. Vi satte oss på muren och pustade ut en liten stund, det var ganska svettigt att gå uppför backen!
Sedan gick vi ner igen och gick i lite fler affärer innan vi till slut promenerade tillbaka ner till havet för att lägga oss på stenarna och sola i några timmar. Det var jättehärligt! Vid det laget fanns det inte ett moln på himlen, det var varmt men inte för varmt och det blåste lite lagom. Vi sjöng 'Seaside' och tyckte synd om alla Londonbor som satt fast i storstaden i regnet!

Det kändes allt emellanåt som om man befann sig vid Medelhavet i någon liten kuststad. Husen såg engelska ut men inte på samma sätt som i London. Här i storstan är de flesta hus i tegel medan alla husen i Brighton var målade. De flesta i vitt eller blått eller någon annan pastellfärg. Himlen kändes också lite mer öppen eftersom det var ganska stora höjdskillnader överallt plus att det inte fanns like mycket höga byggnader. Luften var friskare också.

Vi avslutade kvällen med att äta fish&chips (ja, så nu har jag ätit det så ni slipper fråga!), sitta på lite fler stenar och kolla på lite mer folk innan vi steg på bussen igen för att åka tillbaka till mörka, regniga London.
Det tog ca en halvtimme, skulle jag tro, efter att vi lämnat Brighton tills vi återigen hade regntunga moln omkring oss. Brighton is the place to be!

Denna veckan är det halfterm (igen!) och idag är en bank holiday måndag så alla är hemma. Resterande vecka ska jag ha barnen heeela dagarna, köra dom till simningen via le motorway och försöka underhålla dom bäst jag kan. Skitkul, ser verkligen fram emot det. (Notera ironin). Men jag får tänka på fredag; sista gången på KOKO med Josefine!!! Sista gången Joey och Chelsea i Camden by night. Slutet på en era. Fy vad kul vi ska ha! Vi ska gå ut med flaggan i topp.



Dagens låt: Dougie - Town Bike

Nu är jag brun och fin! Så fort det röda lägger sig i allafall. Det är följden av en riktigt varm och solig helg som, till mestadels har spenderats i Hyde park. Jag och Josefine var där i fredagskväll, lördagseftermiddag och hela söndagen. Favoritställe!
Eftersom jag inte fick några pengar i fredags (och har fortfarande inte fått några!) så fick jag leva som en annan fattig hela helgen, men det var nog lika bra för hade jag fått pengar i fredags så hade jag ändå inte haft några kvar nu.

I lördags gick vi upp tidigt och träffades i Wimbledon där Josefine började beta av sin inköpslista och jag bara kunde se på. Vi flängde runt i Camden och på Oxford street innan vi till slut kollapsade i en trött hög på varsin sjal i Hyde park. Vi kunde också konstatera att gräset inte är grönare på andra sidan, bokstavligt talat!

Jag förstår inte vad som händer men när jag umgås med Josefine så går allt i glada färger, vi förstår varandra som inga andra gör och vi tycker lika om mycket men inte allt. Och så älskar vi att kolla på (och skratta åt) folk. En varm, solig dag är Hyde park knökfullt så ni kan ju tänka er hur mycket vi hade att skratta åt...!
Det här var den bästa helgen på mycket, mycket länge.

När man har haft en sådan kanonhelg så kan det vara lite svårt att komma tillbaka till verkligheten och landa bland alla dammtussar och all disk igen. Tyvärr lyckades jag nog kraschlanda riktigt ordentligt den här gången för jag vill bara åka hem idag. Det känns i och för sig lite bättre nu när jag gjort vad jag ska för dagen, men inte mycket.
Jag blev dock väldigt uppiggad av ett paket hemifrån med en tidig födelsedagspresent!
Först hade jag tänkt gå ner till Motspur centrum och köpa choklad för alla mina sista pund men jag vet inte längre. Biljäveln behöver tankas också.

Jag får lyssna på Pigeon Detectives istället och längta till den 6 juni.



Dagens låt: You Know I Love You - The PIgeon Detectives