Äntligen!

Äntligen, äntligen är jag på plats och datorn är också på plats! Onsdagen var en vääldigt lång, känslosam men samtidigt spännande och rolig dag! Jag orkar inte återberätta allt som hände då men jag kan säga att det inte var särskilt kul att säga hejdå till mamma och pappa på Kastrup. Det var mycket jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara. Jag vet inte om det var för att jag först då insåg hur länge det kommer dröja innan jag får träffa de igen... Men när jag väl landat i London, fått min väska och hittat Theo i ankomsthallen kändes allt bara roligt och spännande. Det var så roligt att åka bil hem till de och se sig omkring lite. Det kändes inte alls obekvämt att prata med Theo på vägen hem, även om det blev lite problem med vissa ord ibland.
På kvällen kom barnens pappa, Ian, över och åt middag med oss så att vi skulle få träffas också. Han bar upp min väska till rummet, varken jag eller Theo ville göra det. Den vägde 27 kg. Heh. 

När väskan väl var uppe på rummet så packade jag upp i två omgångar (jobbigt). Rummet är väldigt litet men mysigt och sängen är helt okej. Har världens goaste duntäcke och inte alltför mjuka kuddar, så det är helt okej. 

Igår så var det meningen att jag skulle få igång min laptop. Jag tog fram alla sladdar och resekontakterna. Jag satte först in resekontakterna i väggen, de passade lite sådär faktiskt... De satt inte helt perfekt, vilket jag tyckte var lite småknasigt. Sen skulle jag sätta i laptop-kontakten i resekontakten. Tog den största, funkade inte. Tog den mindre, funkade inte. Frustration!! Jag fick nästan lite panik och gick ner och berättade för Theo. Hon kom upp och tog en titt på det och sa att det fanns två saker vi kunde göra; 1. be Ian kolla på det, han jobbar på IT - avdelningen på HMV. 2. ta laptopen till en datoraffär och be de kolla på det. Vi bestämde att vi skulle åka till PC world dagen efter och be de ta en titt på den.

På kvällen var det sen dags för att se Wicked! Yay! Vi åkte tåg från New Malden till den större Wimbledone stationen där vi bytte till tunnelbanan. Sen åkte vi därifrån till Victoria. Det var sjukt mycket folk ute eftersom det var i "rusningstrafikstid" och så var det många som skulle se olika musikaler. Vi åt pizza på Pizza Express, fast vi fick först vänta på ett bord i en kvart-tjugo minuter eftersom det var så fullt, och det var supergod mat. Sedan korsade vi gatan till Victoria Apollo Theater och det var, om möjligt, ännu mer folk där inne... Allting gick i grönt, så coolt! Jag köpte mig en hoodie också! Jag trodde den kostade £65 men den kostade bara £30 så då kunde jag liksom inte låta bli, haha! 
Själva musikalen var fullkomligt, fantastiskt underbar! Jag ska lätt se den igen innan jag åker hem... Vi satt på andra raden på balkongen och väldigt långt till höger så ibland såg man inte hela scenen vilket var lite irriterande. Men den var ändå sjukligt bra. Som jag ryste när de körde "Defying Gravity" alltså... Det var helmäktigt! Klart bästa delen av hela musikalen.
 
Så, idag då så åkte vi till PC World, som det heter. Enligt Theo det bästa stället för allt som har med datorer och elektronik och sådant att göra. Vi gick till hjälpdisken där och en kvinna tog hand om min laptop. Hon gick och hämtade en sådan resekontakt och testade datorn men det hände inget. Hon kom tillbaka och sa att det var något fel på själva sladden och gick för att hämta en ny, med engelsk kontakt. Hon testade ännu en gång och då funkade datorn! Men det bästa av allt var att jag fick den gratis! Jag har absolut inte köpt datorn på PC World, och hon frågade inget alls om var jag köpt datorn. Och ändå fick jag sladden! YAY! Så nu är allt grööönt med laptopen. Så skönt. 
Nu ikväll har vi bara chillat lite här hemma; Ian kom hit och fick tjejerna (och lite mig också) att bli helt uppspelta, haha. Jag satt på rummet och efter ett tag så började tjejerna bli vääldigt högljudda där nere. Jag har fattat att de kan vara ganska så skrikiga ibland men det här var extremt. Plötsligt kom de båda rusande uppför trappan och skrek "Mallin! Mallin! (Ja, engelsmän säger mitt namn sådär!) We're gonna meet Zac Efron!". Jag såg ut som ett frågetecken typ och bad de berätta. Ian jobbar på HMV och tydligen så ska High School Musical 2 skådespelarna ha en signering där nästa vecka. Han ska försöka fixa en ordentlig meet n greet till tjejerna (och mig) och inte bara det vanliga köa-i-tre-timmar-och-få-en-minut köret liksom. Men om inte det går så ska vi köa som vanligt. 

Phew. Nu är jag helt slut i huvudet. Ska gå ner och diska lite snabbt, kanske göra lite te, och sedan tillbaka till rummet för att kolla på OC resten av kvällen. Godnatt!


Dagens låt:  The Heart Never Lies (live) - McFly

RSS 2.0