Malin

Yes, i lördagsnatt blev jag inlagd på akuten. Eller kanske tidig söndagmorgon, beroende på hur man ser det.
Jag hade känt mig lite konstig i lördagseftermiddags, jag hade en obehagskänsla i bröstet och det var lite jobbigt att andas. Senare på kvällen började jag känna hur hjärtat slog och jag lovar, jag kände vartenda slag! Ibland slog det extra hårt och det gjorde jätteont. Jag hade svårt att andas, kände mig svag och darrig i hela kroppen och det var som ett tryck över hela bröstkorgen och lite extra på vissa ställen.
Vi ringde sjuvårdsupplysningen och där fick vi rådet att åka till akuten. Så runt halv ett på natten anlände vi på Ystad lasarett. Vi behövde inte vänta alltför länge innan vi fick komma in för att jag skulle kunna bli undersökt. En sjuksköterska tog EKG och blodtryck på mig och sedan fick vi vänta på att en doktor skulle komma in och prata med mig. Medan vi väntade var jag uppkopplad till en maskin som kollade syresättningen i blodet, hjärtrytm och annat plus att den tog blodtrycket automatiskt varje kvart.
När doktorn väl dök upp förklarade han att jag kunde ha en blodpropp i lungan och att dom skulle behålla mig på akuten över natten. En sköterska kom sedan in och tog blodprov på mig, satte in en liten pip i ena armvecket men hon gav mig även blodförtunnande, ifall jag hade en blodpropp.
Runt halv tre på morgonen låg jag sedan i en säng på en avdelning på akuten uppkopplad till en maskin med tre miljoner sladdar. Mamma och pappa fick inte lov att stanna kvar utan skulle komma tillbaka så fort som möjligt på morgonen. Jag sov ca två timmar den natten och var rejält seg när mamma dök upp igen runt halv åtta. För övrigt så kände jag mig ganska okej men det var fortfarande svårt att andas och det stack till i bröstkorgen ibland.

Resten av förmiddagen tillbringade jag och mamma småpratandes på avdelningen medan vi väntade på att jag skulle bli röntgad. Blodproven som tagits när jag kom in hade inte visat något alls och eftersom jag kände mig ganska bra så kändes det inte särskilt oroande. Vi märkte också att det inte kunde vara något jätteallvarligt eftersom jag inte direkt var högprioriterad. Det enda som hände var att en sköterska tog blodtrycket på mig, runt halv sex på morgonen. En läkare gick ronden runt elvatiden på förmiddagen och direkt efter det togs jag upp till röntgen. Och gissa vad, jag blev uppkörd dit i sängen! Jag hade hoppats på att jag skulle få åka rullstol igen men att få ligga kvar i sängen var ännu bättre! Haha.
Jag fick göra en särskild slags röntgen, en så kallad skiktröntgen som tydligen var den mest avancerade röntgenmetoden dom hade i Ystad. Jag fick ligga på en bår som sedan åkte fram och tillbaka genom en slags liten tunnel plus att jag fick en vätska insprutad som kallades kontrast. Det var den mest konstiga upplevelsen någonsin! Den spred sig genom kroppen jättefort och fick mig att känna mig jättevarm, som om varmt vatten sprutades in genom armen och sedan sköts ut i resten av kroppen. Superskumt! Hela proceduren tog inte mer än kanske fem-tio minuter och sedan kördes jag tillbaka till avdelningen där vi fick vänta på resultatet.
Meningen med denna röntgen var att utesluta att jag hade en blodpropp i lungan men eftersom inget av blodproven visat något så verkade det inte vara det som var felet.

Jag hann äta middag innan läkaren kom tillbaka för att förklara vad det var som var fel med mig. Enligt honom hade jag ett virus i lungsäcken och eventuellt även i hjärtsäcken. Han sa att det var vanligt vid förkylningar, var tionde förkylning, men att man oftast inte märker av det och att det försvinner av sig själv. Sedan drog han paraleller med halsont; i början gör det superont så man knappt kan svälja men efter ett par dagar övergår det till vätska och det gör inte längre lika ont. Det var tydligen likadant med detta och jag var fortfarande i smärtstadiet. Han skrev ut en medicin till mig och sedan fick jag åka hem!

Så det var min helg. Vad har ni haft för er?



Dagens låt: Division - Aly & AJ