London-längtan...

Igårkväll så låg jag och kunde inte för mitt liv somna. Jag var jättetrött när jag gick och lade mig, fem minuter senare var jag klarvaken. Såklart. När jag sedan låg där och filosoferade för mig själv i mörkret så fick jag helt plötsligt en, nästan, sjuklig längtan efter en utekväll i London på KOKO, naturligtvis. Jag vill tillbaka till spritlukten som slog emot en när man kom innanför dörrarna, jag vill betala fem pund i dörren med en rabatt från NME, jag vill trilla i trappan på väg ner till dansgolvet, jag vill skrika mig hes till 'Lets Dance To Joy Division', jag vill springa till gränden, jag vill ha förtroliga samtal inne på toaletten på KOKO... Men framför allt vill jag ha tillbaka Joey och Chelsea; tillsammans! Precis som det var förr, stå och trampa i kön för att det var trettielva minusgrader ute eller för att vi (jag) var HEMSKT kissnödiga, prata med alla skumma och roliga människor man kan stöta på i London, jag vill hålla handen och sjunga 'Små Grodorna', jag vill skratta åt Jeremys töntiga sms, jag vill fnissa ihjäl mig på nattbussen hem, JAG VILL ÄTA SUBWAY KLOCKAN TRE PÅ MORGONEN!

För att mildra min längtan en aning så knepade jag därför ihop en låtlista det första jag gjorde när jag vaknade imorse. Den är fylld av alla låtar som påminner mig om allt som hände i London, särskilt på fredagkvällar, och som skickar mig tillbaka till Camden by night så fort jag hör dom.

London soundtrack:
1. Teddy Picker - Arctic Monkeys
2. Machines - Biffy Clyro
3. I'm Not Gonna Teach Your Boyfriend How To Dance With You - Black Kids
4. Flux - Bloc Party
5. What Took You So Long - The Courteeners
6. I'm A Realist - The Cribs
7. Knife - CSS
8. Bang Bang You're Dead - Dirty Pretty Things
9. We'll Live And Die In These Towns - The Enemy
10. Cassius - Foals
11. Chelsea Dagger - The Fratellis
12. The Beginning Of The Twist - The Futureheads
13. Daddy's Gone - Glasvegas
14. Tick Tick Boom - The Hives
15. Pumpkin Soup - Kate Nash
16. Golden Skans - Klaxons
17. Sofa Song - The Kooks
18. The Age Of The Understatement - Last Shadow Puppets
19. The Saga - The Libertines
20. Rooftops (A LIberation Broadcast) - Lostprophets
21. Our Velocity - Maximo Park
22. Time To Pretend - MGMT
23. Starlight - Muse
24. Young Love - Mystery Jets
25. Just For Tonight - One Night Only
26. I Found Out - The Pigeon Detectives
27. Somewhere Else - Razorlight
28. Bad Blood - Supergrass
29. A-Punk - Vampire Weekend
30. Same Jeans - The View
31. After Hours - We Are Scientists
32. Let's Dance To Joy Division - The Wombats
33. Up All Night - Young Knives
32. Great DJ - The Ting Tings

Det är mitt London, det.

Rain clouds are gathering in numbers...

Helgen har varit lång, skitkul och tröööttsam. KoKo i fredags med Josefine var kulkul fast jag kom hem halv sex och insåg att jag var utelåst. Theo hade, av misstag, låst dörren inifrån så jag fick knacka på och väcka henne. Men hon blev inte sur, och inte jag heller, så det var lugnt.
Dock tror jag aldrig att jag har fått så mycket drinkar spillda över mig på en kväll, och det var inte ens lika mycket folk där som när vi var där förra gången och The Wombats hade spelat... Det värsta var väl när någon spillde typ halva sin öl över HELA mitt ena ben. USCH! Och så killen som kom och grabbade tag om min nacke och tyckte vi skulle dansa! Han kom nog inte ihåg det dagen efter, säger jag bara...

Igår så var jag och Josefine först på Burger king där vi satt länge och väl och analyserade allt från kvällen innan och sen gick vi på bio. Vi såg St Trinians som var ganska rolig faktiskt, trodde dock att den skulle vara mer "allvarlig" än vad den egentligen var. Det gjorde dock inget, den var väldigt underhållande i alla fall! Sen skiljdes vi åt och åkte hem var för sig.
När jag gick av bussen så hängde värsta chav-gänget vid järnvägsövergången. De skrek, fjöntade sig och höll på. För er som inte vet vad chavs är så är det Sveriges motsvarighet till fjortisar, fast tusen gånger värre. Man blir nästan rädd för dem, fast de är 14 år och patetiska småbarn som bara vill ha uppmärksamhet. Men det kändes lite olustigt att se ett gäng häromkring, har aldrig gjort det innan, och detta är ju ett bra område att bo i! Kan bara tänka mig hur det är i de värsta gangsterdelarna av London.


Nu har jag gjort dagens tredje kopp te. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte varför, var inte direkt sugen. Men jag har kommit på att det är en ganska bra diet, bara dricka te. Idag har jag bara ätit frukost och sen druckit te resten av dagen, och jag har inte blivit hungrig än.

Inte för att jag går på någon diet egentligen, men om man känner för det så kan man ju prova min te-diet. Haha. Borde kanske ta patent på den? Fast det är säkert någon annan som redan kommit på den.

Nu ska jag återgå till min McFly-söndag!


Lördag-söndag

Lördagen började med att jag sov ändå till tolv. Ja, ni läste rätt! Tolv! Det var tyst och lugnt i huset ända fram till dess... SÅ SKÖNT! Har inte fått sova så länge en enda morgon sedan jag kom hit. Sedan satt jag i sängen och spelade Sims några timmar innan det var dags att börja fixa sig iordning för att åka till Josefine i Tooting och sedan vidare till The Puzzle i Earlsfield.

Efter ett snabbt besök på Sainsbury's traskade vi hemåt i blåsten och förfasade oss över allehanda juldekorationer som mindre intelligenta människor satt upp. Vi gömde oss på Josefines rum ett par timmar innan vi gick för att möta Ina vid bussen. Vi åkte vidare till Earsfield där vi träffade Elisabeth och sedan gick vi till Puzzle.

Alltså, det är nog mitt favoritställe förutom Camden. Dem spelar jättebra musik! Vi blev attackerade av sydafrikanska rugbykillar men vi var inte intresserade så dem försvann ganska fort. Sen fick vi dansa i lugn och ro (?!) resten av kvällen.

Eftersom Josefine arbetat så duktigt hemma så fick jag lov att sova över. Och det gjorde livet enklare för oss eftersom vi skulle åka in till London och turista på söndagen. Så vi satte väckarklockan på tio, vaknade och låg kvar i sängen och kollade på Hollyoaks, haha. Det regnade.

Vid ett-tiden (eller kanske två?) så lämnade vi äntligen huset och traskade iväg till bussen. Vi tyckte att det skulle vara roligare att åka buss eftersom man får se lite mer då än om man tar tunnelbanan. Det var jättekul att åka buss. Vi klev av vid London Eye och gick in på Waterloo för att ta tuben till Harrods. När vi kom dit insåg vi att halva London och lika mycket turister haft samma idé som vi så vi var där inne i ca fem minuter, sen pallade vi inte allt folk. Så vi gick ut och eftersom vi nu ändå var turister så tänkte vi att då kan vi lika gärna ta kort på utsidan, som alla andra. Och man ska ju vara som alla andra, eller hur?

Efter en liten fördröjning som involverade en annan buss så bestämde vi oss för att ta tuben till Piccadilly Circus i jakt på en Subway. Maten alltså. Vi kom till Piccadilly Circus och ställde oss på (ja!) fontänen, tog några fler turistbilder och sen försökte vi spana efter en Subway på samma gång. Ingen tur så vi valde en gata som såg ut att kunna ha en Subway och gick vidare. Ingenting. Vi gick och gick och kom till slut till Leicester Square och då såg vi ett McDonalds på andra sidan gatan. Vi var färdiga att ge upp vårt sökande men då vänder jag mig om, turligt nog, och vad ser jag då lite längre upp på gatan? SUBWAY! Lyckan var gjord.
Sedan tog vi tuben, ännu en gång, tillbaka ner till Waterloo för att ta bilder på ett upplyst London Eye och Big Ben/Houses of Parliament i mörkret. Det blåste som sjuttsingen hela dagen så vi fick hålla i mössorna, haha!
Vi knäppte några kort och sedan gick vi ut på en bro lite längre ner över Themsen och där uppe var det värsta stormen haha... Men vi gav oss inte utan, med stelfrusna fingrar, så tog vi ytterliggare bilder (på oss såklart) och sedan begav vi oss hemåt.
Jag var hemma runt sjutiden, tog ett bad och sedan dök jag i sängen.... Helt slut var jag. Det blev inte så sent kvällen innan men efter att ha gått London runt en hel eftermiddag så är nog vem som helst trött.

Idag har jag i stort sett bara slavat med dammsugare och mopp. Har en lång lista på saker som ska göras imorgon också. Kommer inte ha tid att göra någotn städning ons-tors-fre för då är det annat som händer så jag har inte så mycket att välja på. Julklappar ska inhandlas, jag ska se McFly en sista gång innan året är slut och sedan kommer Maria hit! Utgång i Camden på fredag? The Courteneers spelar på KoKo så vi ska nog dit. Vad sägs?

Nu måste jag rusa, dags att hämta otygen från skolan!


Au pairer på vift!

Idag har det varit officiella au pairer på vift (läs: vilse) i London med omnejd-dagen. Jag mötte upp Josefine och en annan tjej som heter Sofie på stationen i Wimbledon. Den stationen är det klart bästa plejset att träffas på när man ska iväg på utflykt, som idag. Jag köpte en en dags-biljett på stationen där, vilket är det klart enklaste sättet att betala med, särskilt om man inte vet exakt vart man ska. Den jag köpte kostade £4.60 men det fanns massor att välja på och det blev nog lite fel men sak samma, den funkade överallt utom när jag skulle gå ut från tunnelbane-delen av Waterloo-stationen (gigantiskt ställe alltså!) men då tog jag bara Oyster-kortet istället så det löste sig ändå. Men det är en annan historia.
När man åker tåg/tunnelbana i London så kan man, oftast inte i alla fall, gå till perrongerna utan en biljett eftersom det finns särskilda biljettspärrar där man stoppar in biljetten. Har man en endagsbiljett så kommer den ut igen och man får den tillbaka, har man inte det så tar maskinen biljetten. När man stoppat in biljetten och den är giltlig så öppnas spärrarna framför en och man kan gå in. På vissa ställen måste man även stoppa i biljetten när man ska ut från stationen. Det verkar vara lite olika överallt, dock. På Waterloo-stationen fanns det ingan sådana spärrar när man skulle till och från tågen, till exempel.

I alla fall... När jag, Sofie och Josefine kom till Waterloo så träffade vi en tysk tjej som jag faktiskt inte kommer ihåg vad hon hette. Hon var lite speciell också, he. Vi gick därifrån till London Eye, gick förbi Houses of Parliament vidare upp genom St James Park, Buckingham Palace och Green Park. Fram till dess så gick allt jättebra. Jag blev utsedd till kartläsare eftersom jag kände igen mig plus att jag hade en karta då också, haha. Sen gick vi till vänster när vi kommit ut genom Green Park och därefter gick det snett... Enligt bilden i Green Park så låg Piccadilly circus till vänster en bit nerför gatan. Det gjorde det inte visade det sig. Så vi gick och gick tills vi bestämde oss för att svänga höger uppför en gata som såg ganska "viktig ut med mycket trafik" och så gick och gick och gick vi... Till slut tröttnade vi och stannade för att läsa på kartan ordentlig och då insåg vi att om vi fortsatte att gå och gå och gå så skulle vi så småningom komma till Oxford street. Oxford street är fullt av affärer, och eftersom det var lördag, även människor... Snacka om att kunna få panik, man kunde knappt andas. Men så mycket affärer det fanns! Och vi gick säker bara halva gatan ner, om ens det, för sen pallade vi inte mer... Sofie var tvungen att åka hem vid tre-halv fyra igen för att hinna hem i tid, hon skulle vara barnvakt, men vi andra gick omkring i alla affärerna. Josefine och jag förundrades över hur mycket skräp det faktiskt finns i alla turistaffärerna. Det värsta var nog alla underkläder...
Vi gick till McDonalds en sväng också och köpte mat med oss för det var så himla mycket folk därinne, man blev helt nervös ju. Sen skulle vi försöka korsa gatan och komma över till andra sidan där det fanns lite bänkar och gräsmattor. Tjena, det fanns ju inget övergångsställe och det kom trafik hela tiden. Vi kom till slut på att man kunde gå under gatan i en liten tunnel... När vi skulle tillbaka så passade jag på att kasta skräp i en av papperskorgarna innan vi gick ner under jorden igen och då sa Josefine något om att papperskorgarna inte är så bra i England eftersom de är så öppna. "Man kan bara ta upp skräpet och slänga omkring om man vill". Vem vill det liksom?! Dagens citat, oh yes. Jag kunde inte sluta skratta...

När vi tröttnat på Oxford street så skulle vi ta tunnelbanan till Waterloo. Först fick vi åka en station från Marble Arch till Bond street där vi fick byta till ett annat tunnelbanetåg som skulle ta oss till Waterloo. Ojoj vad det var packat med folk på det tåget... Man kunde knappt andas. Som tur var så behövde vi inte åka alltför många stationer.
Sedan blev det lite lätt förvirring hur vi skulle hitta till "rätt" del av Waterloo stationen men det gick till slut det också. Josefine och jag hoppade på ett tåg mot WImbledon och den tyska tjejen på ett annat. Tror inte vi lär träffa henne igen, hon passade inte riktigt ihop i vår lilla grupp. Det låter väldigt taskigt men vi hade inte samma personlighet riktigt, samma intressen och så vidare och man kan ju inte tvinga fram något om det liksom inte finns något att ta av... Om ni förstår.
Jag och Josefine var nog lagom trötta på vägen hem för vi missade Wimbledon stationen, jag är helt säker på att det var för att vi snackade så mycket! Vi var övertygade om att tåget inte stannat i Wimbledon men det var nog för att vi var upptagna med annat just då, haha. Vi hamnade i New Malden istället, vilket nog är närmare hem till mig men inte till Josefine så vi åkte tillbaka igen till Wimbledon. Sen skildes vi åt och tog jag bussen hem och Josefine tåget.

Och nu är jag kalastrött... Och jag menar riktigt kalastrött. Och klockan är tio på kvällen. Jag ska sova snart, och läsa lite Twilight om jag orkar.
Det finns tusen mer saker som jag vill berätta om men just nu så orkar jag bara inte. Ni får ursäkta mig.

RSS 2.0