Malin

Det har blivit en ganska dålig start på det nya året. Jag är inte pepp på någonting alls! Om det nya året kommer fortsätta i samma bana som andra halvan av 2008 har gjort så vet jag inte hur det kommer att gå. Jag har bara lust att gråta när jag tänker på allt som är som det är just nu. Samtidigt, som den optimist jag är, så påpekar en liten röst i mitt huvud att det kunde ha varit så mycket värre. Och visst, det får jag hålla med om, men just idag hjälper inte mitt motto mig särskilt mycket... I vanliga fall brukar jag bli åtminstone lite uppiggad av tanken på att jag kunde ha suttit i en mycket värre sits. Men inte idag.

Jag vill inte vara kvar här längre! Förstår ni hur hemskt, jävla frustrerande det är att inte kunna åka härifrån? Att inte ha något fast att se fram emot, något som skapar en rutin i vardagen, och får allting att gå runt. Att inte kunna planera längre fram än några veckor, räkna varenda enkrona i plånboken för att kanske, kanske kunna köpa dom där jeansen som man faktiskt behöver.
Men jag är också övertygad om att det kommer att vända så småningom och jag är också medveten om att jag är långt ifrån den enda som befinner sig i en sådan här situation. Och, som sagt, jag kunde ha haft det värre, men just nu finns det dock inte särskilt många ljuspunkter i den här långa och väldigt mörka tunneln.